malin jones photography

När Urban frågar mig om jag vill ta lite dokumenterande bilder på några av medlemmarna i KRIS känner jag mig motiverad och lite speciellt utvald. Gänget har samlats i det natursköna Sälen för att utbilda sig i entreprenörskap, ett projekt de kallar KHF, Kreativa - Hederliga - Företagare.

Vi snackar ihop oss lite utanför Sälen Ski Lodge,

hotellet där de bor. Urban berättar lite grundligt om deras bakgrundshistoria och jag förstår rätt snabbt att några av dessa individer inte har suttit inne på grund av fortkörning eller snatteri, många av dem har dykt betydligt djupare än så.

Det är först nu som jag börjar känna att nervositeten kommer. Inte nervös för att de ska vara störande eller elaka på något vis, mera oro

lig för hur de ska reagera på mig och min kamera. Kommer jag kunna ta de bilder jag vill ha? Kommer jag kunna få dem att känna sig bekväma med mig smygandes runt med en kamera som är konstant riktad mot dem? Kommer jag kunna vara mig själv? Kommer de kunna vara sig själva?

Det skulle, efter en så där 10 min, visa sig att min oro var helt obefogad. Människorna jag möter här känns glada, p

ositiva och framförallt ärliga. De flesta bjuder verkligen på sig själva, och inte för en sekund känner jag av någon tryckt stämning eller att någon skulle ta illa vid sig av min stora kamera eller de tusen lite halvknasiga frågor som jag ställer. Det är verkligen intressanta människor, de sitter på unika historier då många av dem jag möter här har levt ett liv som skiljer sig betydligt ifrån min och de flesta andra svenskars relativt trygga vardag.

Jag vill så gärna hitta en gemensam nämnare för dem, kunna peka på något so

m orsakat deras val i livet, hitta vägen som ledde dem in på den kriminella banan, men det är omöjligt att hitta någon. En del har dragits in i den kriminella livsstilen redan från födseln, det har kommit med föräldrarna så att säga. Andra kommer ifrån helt vanliga familjeförhållanden, men har ändå hittat en anledning att falla för den brottsliga banan. En del har hållit på i ett halvt liv, andra verkar ha haft styrkan att bryta sig ur efter bara några få år. Den enda gemensamma nämnaren jag faktiskt kan hitta är att de alla bär på en enorm drivkraft. En stark vilja att verkligen vilja. De har kunskaper och livserfarenheter som verkligen inte går att läsa sig till genom

böcker. Kunskaper som de är villiga att dela med sig för dem som vill lyssna. Men inte bara det har de gemensamt, de har alla också valt att sätta ett stopp i livet, klippa band med vänner och kanske till och med familj för att börja ett nytt liv. Vilka av oss ”vanliga” skulle ha den styrkan?

Unde

r dagen ser jag en hel del stoj och skoj, teambuilding i allra högsta grad. De finner inspiration i varandra och jag förstår att vänskapsbanden de har sinsemellan är väldigt starka, men ändå har de en öppenhet som gör att jag som utomstående känner mig enormt välkommen, och bara efter en kort stund, som en i gänget. Det som ena sekunden är 100 % stoj, blir i nästa sekund 100 % allvar när konsulenterna kommer in. Då blir de fokuserade och det märks att de tar KHF projektet seriöst. De tar till sig råden de får från konsulenterna samtidigt som de bollar olika idéer och upplägg med projekten de jobbar på. Det verkar mycket givande.

När jag hör dem prata om Urban till och från, hör jag bara positiva klanger. Det märks att de beundrar honom och har respekt för allt det jobb han har

lagt ner på KHF- projektet. Det tar inte heller lång stund för mig att inse att han är en sann ledartyp som man utan problem ser upp till utan rädsla. Allt i kursen verkar vara planerat i minsta detalj. Allt verkar klaffa, de utomstående personerna, de som medverkar som konsulenter eller annat stöd verkar alla vara av den vinnande typen. Urban har verkligen hittat ”rätt sort” av människor för att få projektet att fungera som han har tänkt sig.

Jag är efter denna dag helt övertygad om att det går att styra in de grovt

kriminella i samhället igen. Med rätt människor omkring sig och med rätt motivation kan vi hjälpa dem att hitta ett sätt där de får chansen att lägga all den drivkraft de besitter på något vettigt i stället, något som till och med kan gynna samhället. Jag är oerhört glad att jag fick chansen att bli en liten